Johannis hade en liten vän

När Anna bankade på dörren var där en ung pojkröst som svarade: - kom in! eller stå kvar! snart kommer StoraBockenBruse! Anna öppnade raskt dörren och steg in i den timrade stugan. I gungstolen satt Ulrik själv med brillerna på nästippen, och i ett hörn, nära fönstret, satt "rösten". Det var Johannis, som du väl kan förstå. Gamlingen rätade på ryggen och lade ifrån sig den stora boken som han släpat hem från Konstantinopel, och hälsade Annna välkommen in i helgedomen. - Då kan vi sätta igång då, sa han, ska du Johannis börja. Johannis tog upp en av böckerna som låg på en pall längst inne i hörnet, och Anna bar dit en talgdank som spred en svagt ljus omkring sig. - Det var en gång en jägare, han skulle ut och jaga. Han kopplade loss hundarna och drog iväg långt in i skogen...o.s.v.. Johannis läste nog så bra att prosten i Hölö kyrka gott kunde skriva...läskunnig... vid nästa husförhör. - Nu vill jag läsa, sa Anna, jag måste snart ro hem igen, annars blir mor orolig. - Läs du Anna, sa Ulrik, går det lika bra för dig som för Johannis kan vi öva oss i skrivkonsten i morgon kväll. Synd att att du måste kvällsmjölka åt Hildemar så många kvällar i veckan, kan du inte tala honom tillrätta, säg att du går i skola hos mig. - Nej, det går inte, då måste mor ta kvällsmjölken. Nu läser jag ett stycke innan jag ror hem! Och Anna läste. - Det var mörkt mellan granarna och jägaren ropade in hundarna... plötsligt stod han intill en tjärn han aldrig varit framme vid förut. En kall kåre gick mellan skjorta och rygg och eftersom skogen var svart nu så gick han tillbaka samma väg som han kommit, tur att jag har hundarna tänkte han.
-Bra, bra, sa Ulrik, alldeles utmärkt! Kila iväg nu och kom igen i morgon kväll.