Johannis slängde en kyss till Anna när hon öppnade dörren och slank ut i mörkret. Det var ingen tvekan om att de två tyckte mycket om varandra. När Johannis tog på sig jackan och skulle gå frågade Ulrik när han kunde få hjälp med att ställa tjärdalen i ordning. - Vi får se, sa pojken, kanske på söndag, de har börjat mila igen och det kan hända att far måste ha hjälp med trean, i år tänker de nämligen ha en ny mila igång samtidigt med de andra två. Som sagt var, vi får se. Med de orden smög Johannis igen dörren och började den mödosamma vägen hem till Orrlöt, som låg en bra bit uppe på skogen. Men Johannes hade gått vägen många gånger, ja väg var det ju inte, snarare en lättrampad stig mellan en yngling och hans guru. När han kommit en bit upp i backen, invid den breda stigen mellan Långsjödal och Urvik, snubblade han på ved som gubben lagt upp för tjärbränningen intill en smal gång som klätts med stenar. Meningen var att tjärtunnan skulle stå i gången och att tjäran skulle rinna ner i den direkt utan någon ränna, som man eljest brukar ha. När han gått förbi den stora stenen vid bergfoten kom han ner till första milan och då han hoppat nerför sluttningen kom han till den andra. Marken var tilljämnad där milan stod, ungefär tio, elva meter i omkrets. Mellan milorna fanns en koja och där satt Johannis far och vilade sig en stund. - Han slog den jäkeln, sa fadern, men jag bankade till han så han blev tyst. - Ska ni tända den tredje med? frågade Johannis och såg lite orolig ut, ska ni verkligen göra det far. - En lär vänta och se! - Jag går vidare hem jag, kanske faster behöver ett handtag. Så gick pojken vidare och tog matkorgen med sig. Han gick förbi östra sidan om Stegsjön och förbi änden av Grövstasjön och var snart uppe på vägen mellan Karlstorp och Nytorp. I Nytorp lyste det i stallet men han gick raskt förbi för han var illa tåld i den gården på grund av något som hänt för länge sedan. Här gäller det att komma förbi innan byrackan skäller. Nu var det bara en liten bit kvar till Orrlöt och snart kände han röken från den öppna spisen. Faster satt i lagårn och väntade på att Bojan skulle kalva. Det var bäst att vara med när det skulle till. - Kommer du nu pojk, det var bra det, då kan du vakta här för jag kokar mese på spisen. När det är klart kommer jag ut med skravlen till dig. Måsste du gå till Ulrik i morron kväll? - Jamen!

http://ulrikidalen.blogspot.com/

Johannis hade en liten vän

När Anna bankade på dörren var där en ung pojkröst som svarade: - kom in! eller stå kvar! snart kommer StoraBockenBruse! Anna öppnade raskt dörren och steg in i den timrade stugan. I gungstolen satt Ulrik själv med brillerna på nästippen, och i ett hörn, nära fönstret, satt "rösten". Det var Johannis, som du väl kan förstå. Gamlingen rätade på ryggen och lade ifrån sig den stora boken som han släpat hem från Konstantinopel, och hälsade Annna välkommen in i helgedomen. - Då kan vi sätta igång då, sa han, ska du Johannis börja. Johannis tog upp en av böckerna som låg på en pall längst inne i hörnet, och Anna bar dit en talgdank som spred en svagt ljus omkring sig. - Det var en gång en jägare, han skulle ut och jaga. Han kopplade loss hundarna och drog iväg långt in i skogen...o.s.v.. Johannis läste nog så bra att prosten i Hölö kyrka gott kunde skriva...läskunnig... vid nästa husförhör. - Nu vill jag läsa, sa Anna, jag måste snart ro hem igen, annars blir mor orolig. - Läs du Anna, sa Ulrik, går det lika bra för dig som för Johannis kan vi öva oss i skrivkonsten i morgon kväll. Synd att att du måste kvällsmjölka åt Hildemar så många kvällar i veckan, kan du inte tala honom tillrätta, säg att du går i skola hos mig. - Nej, det går inte, då måste mor ta kvällsmjölken. Nu läser jag ett stycke innan jag ror hem! Och Anna läste. - Det var mörkt mellan granarna och jägaren ropade in hundarna... plötsligt stod han intill en tjärn han aldrig varit framme vid förut. En kall kåre gick mellan skjorta och rygg och eftersom skogen var svart nu så gick han tillbaka samma väg som han kommit, tur att jag har hundarna tänkte han.
-Bra, bra, sa Ulrik, alldeles utmärkt! Kila iväg nu och kom igen i morgon kväll.