Johannis slängde en kyss till Anna när hon öppnade dörren och slank ut i mörkret. Det var ingen tvekan om att de två tyckte mycket om varandra. När Johannis tog på sig jackan och skulle gå frågade Ulrik när han kunde få hjälp med att ställa tjärdalen i ordning. - Vi får se, sa pojken, kanske på söndag, de har börjat mila igen och det kan hända att far måste ha hjälp med trean, i år tänker de nämligen ha en ny mila igång samtidigt med de andra två. Som sagt var, vi får se. Med de orden smög Johannis igen dörren och började den mödosamma vägen hem till Orrlöt, som låg en bra bit uppe på skogen. Men Johannes hade gått vägen många gånger, ja väg var det ju inte, snarare en lättrampad stig mellan en yngling och hans guru. När han kommit en bit upp i backen, invid den breda stigen mellan Långsjödal och Urvik, snubblade han på ved som gubben lagt upp för tjärbränningen intill en smal gång som klätts med stenar. Meningen var att tjärtunnan skulle stå i gången och att tjäran skulle rinna ner i den direkt utan någon ränna, som man eljest brukar ha. När han gått förbi den stora stenen vid bergfoten kom han ner till första milan och då han hoppat nerför sluttningen kom han till den andra. Marken var tilljämnad där milan stod, ungefär tio, elva meter i omkrets. Mellan milorna fanns en koja och där satt Johannis far och vilade sig en stund. - Han slog den jäkeln, sa fadern, men jag bankade till han så han blev tyst. - Ska ni tända den tredje med? frågade Johannis och såg lite orolig ut, ska ni verkligen göra det far. - En lär vänta och se! - Jag går vidare hem jag, kanske faster behöver ett handtag. Så gick pojken vidare och tog matkorgen med sig. Han gick förbi östra sidan om Stegsjön och förbi änden av Grövstasjön och var snart uppe på vägen mellan Karlstorp och Nytorp. I Nytorp lyste det i stallet men han gick raskt förbi för han var illa tåld i den gården på grund av något som hänt för länge sedan. Här gäller det att komma förbi innan byrackan skäller. Nu var det bara en liten bit kvar till Orrlöt och snart kände han röken från den öppna spisen. Faster satt i lagårn och väntade på att Bojan skulle kalva. Det var bäst att vara med när det skulle till. - Kommer du nu pojk, det var bra det, då kan du vakta här för jag kokar mese på spisen. När det är klart kommer jag ut med skravlen till dig. Måsste du gå till Ulrik i morron kväll? - Jamen!

http://ulrikidalen.blogspot.com/